Det finns två huvudtyper av maskiner för magnetisk fusion: tokamaken och stellaratorn. Båda håller ett hett plasma instängt med magnetfält, men de gör det på olika sätt.
Tokamaken
Tokamaken är formad som en munk, en torus. Magnetfältet skapas dels av spolar runt ringen, dels av en stark elektrisk ström som drivs genom själva plasmat. Konstruktionen är relativt enkel och har nått längst i forskningen. JET i Storbritannien och ITER i Frankrike är tokamaker.
Stellaratorn
I en stellarator skapas hela magnetfältet av komplicerat formade spolar utanför plasmat. Det behövs ingen stor ström i plasmat, vilket gör driften stabilare och gör det möjligt att köra kontinuerligt. Nackdelen är att spolarna är mycket svåra att konstruera och bygga. Den tyska anläggningen Wendelstein 7-X är världens största stellarator.
| Tokamak | Stellarator | |
|---|---|---|
| Form | Symmetrisk ring | Vriden, tredimensionell form |
| Ström i plasmat | Ja | Nej |
| Konstruktion | Enklare | Mycket komplex |
| Kontinuerlig drift | Svårare | Enklare |
Vilken vinner?
Ingen vet ännu. Tokamaken har fått mest forskningsresurser och ligger före, men datorernas utveckling har gjort det lättare att konstruera stellaratorer. Flera privata företag satsar också på andra koncept. Läs mer på vår sida om fusion.
